Misstänker du att ditt barn kan ha fosterskador av alkohol eller droger och vill att sjukvården ska göra en utredning? Eller är du förälder till ett barn med sådana skador och försöker navigera i systemet för att hitta rätt stöd från skola, socialtjänst eller andra myndigheter?
Att söka hjälp innebär alltid många olika kontakter att kommunicera med och under stressiga förhållanden kan det vara svårt att hålla reda på vem man pratat med och vem man fått vilket besked av. Här är några grundläggande råd för att underlätta hjälpsökandet.
- Börja med att skapa en loggbok, där du kan skriva ner all kommunikation du har med olika instanser. Det är bra att kunna gå tillbaka för att kontrollera vad som egentligen beslutats eller utlovats. Det är också en fördel att kunna referera till tidigare kontakter och beslut när handläggare byts.
- Notera datum, tidpunkt, namn etc för telefonsamtal, mailväxlingar och personliga möten, samt eventuella beslut eller löften
- Be att få kopia på anteckningar som görs i journal eller akt.
- Skriv gärna ut viktiga mail och spara i en pärm så du slipper leta i mailboxen.
Oavsett vilken hjälp du söker så har du nytta av att sköta kontakterna via mail (eller vanlig post) i så stor utsträckning som möjligt och be alltid om skriftligt svar. All korrespondens med myndigheter diarieförs. Den som ger svar skriftligt måste därför anstränga sig att vara tydlig, och du har alltid möjlighet att återkomma med följdfrågor om det är något om verkar oklart.
Var gärna påläst, men undvik att vara ”expert” när du pratar med myndigheter, BVC, skolpersonal, vårdcentral och andra. Det är lätt att bli frustrerad när man själv har bättre kunskap än dem man söker hjälp hos, men ibland gör man klokast i att försöka hålla låg profil.
Om möjligt, låt någon annan hjälpa till att föra din talan. Som förälder riskerar man att betraktas som överbeskyddande eller påstridig och man förlorar därmed trovärdigheten, oavsett hur stora kunskaper man har. Om någon utomstående däremot framför samma budskap tas det oftast bättre emot. Man kan exempelvis be någon från habiliteringen att vara med på möten med skolan och beskriva barnets svårigheter ur ett annat perspektiv.
Har du en vårdkontakt som du känner förtroende för? Var rädd om den, även om vederbörande inte har tillräckliga kunskaper om just FASD. Det är mer effektivt att gå via exempelvis en läkare för att komma vidare inom sjukvården, än att själv försöka hitta rätt.
Kan du inte få remiss för utredning från någon läkare har du rätt att lämna in en så kallad egenremiss.
Att tänka på om du själv ska göra en begäran om utredning:
- Beskriv kort, gärna i punktform, vilka symtom och tecken på FASD du upplever
- Gör det skriftligt och var konkret
- Lämna in din begäran till den vårdkontakt du redan har
- Bifoga gärna namn och kontaktuppgifter till sakkunniga som läkaren kan konsultera
- Begär skriftlig motivering om du skulle nekas utredning
FAS-föreningen kan i de flesta fall hjälpa till genom att hänvisa till experter och sakkunniga. Vi erbjuder dessutom olika former av skrivhjälp om du tycker det är svårt att skriva ansökningar eller andra skrivelser, se nedan.
Sist men inte minst. Tag kontakt med andra föräldrar! Att dela erfarenheter, utbyta tips och råd och veta att man inte är ensam är ofta det bästa stödet i hjälpsökandet. Som medlem i FAS-föreningen har du möjlighet att komma i kontakt med andra familjer och du får även tillgång till en sluten Facebookgrupp där du kan diskutera och ställa frågor.
Bli medlem i FAS-föreningen här
Är du redan medlem? Ansök om inträde i Facebookgruppen här
