Diagnostik
Fetalt alkoholsyndrom, FAS, är sedan 1973 en medicinsk diagnos med fastställda kriterier. Diagnosmetoderna har utvecklats och blivit allt mer avancerade sedan dess. Det finns i dag utförliga riktlinjer för diagnosticering och även webbaserade utbildningar i diagnostik.
Alla skador som uppstått under graviditeten och orsakats av alkoholexponering inordnas under den icke-diagnostiska paraplytermen Fetal Alcohol Spectrum Disorders, FASD. Den svenska termen är fetala alkoholspektrumstörningar, men förkortningen FASD används och är internationellt vedertaget som benämning.
Grundkriterierna för diagnosen FAS (tillväxthämning, symtom från CNS och specifika ansiktsdrag) är oförändrade sedan 1973. Då krävdes även att moderns alkoholkonsumtion under graviditeten var dokumenterad.
De diagnostiska riktlinjer som tagits fram i USA och Kanada på senare år används i stora delar av världen. Det finns dock ännu inget internationellt standardiserat diagnostiskt verktyg för FASD. Dagens riktlinjer omfattar fyra olika tillstånd under FASD-paraplyet; FAS (fetal alcohol syndrome), pFAS (partial FAS), ARND (alcohol-related neurodevelopmental disorder) alternativt ND/PAE (neurobehavioral disorder associated with prenatal alcohol exposur), samt ARBD (alcohol-related birth defects). Numera kan diagnosen FAS/pFAS i vissa fall ställas på barnet även om dokumenterad alkoholkonsumtion saknas.
En artikel om konsekvenserna av att det saknas internationell standard kan läsas i The Canadian Journal of Psychiatry, The Standardization of Diagnostic Criteria for Fetal Alcohol Spectrum Disorder (FASD): Implications for Research, Clinical Practice and Population Health (2018).
