Beteendeproblem
Svårigheter att förstå abstrakta begrepp som ”sanning” och ”ägande” leder till problem som måste tas upp ofta. Personer med FASD har ibland inte tillräcklig förståelse för att kunna skilja mellan vad de hoppas, tror och önskar och vad som verkligen är sant. Barn med FASD blir lätt förvirrade när de blir tillsagda att de ska berätta ”sanningen” om en händelse, de vet helt enkelt inte vad som är sanningen.
Ofta väljer barnet att i stället säga det som verkar ”bäst” och på så sätt kanske undvika att någon blir arg. Barnet ser helt enkelt inte någon anledning att välja en obehaglig sanning när det går lika bra att presentera en egen, mindre obehaglig version av det som hänt. Detta är viktigt att hålla i minnet för att inte avtvinga barnet sanningen i en pressad situation, utan behålla lugnet och låta barnet komma ner i varv så att hjärnan fungerar bättre och först då prata om problemet. Att gräla och fördöma barnet för att det ”ljuger” är meningslöst.
Det kan vara svårt att skilja mellan en ”riktig” lögn och en alternativ sanning, men ett tips kan vara att barn med FASD oftast inte använder sig av lögner för att uppnå egen vinning eller fördelar. Det är inte ovanligt att konsekvenserna av lögnen blir värre än konsekvenserna av att säga sanningen, men barnet kan inte förutse det. Han/hon väljer helt enkelt det alternativ som verkar enklast för stunden.
Elsa är 9 år. Hon har mycket svårt att förstå vad som är ditt och mitt och ”lånar” gärna saker i skolan. Kläder och annat från korgen för kvarglömda saker kommer ofta med hem och Elsa säger att ”Det har jag fått” eller ”Det är ingen annan än jag som vill ha det”. Hon har sedan väldigt svårt att lämna tillbaka sakerna utan föräldrarnas hjälp. Att hon gång på gång blir tvungen att lämna tillbaka sakerna verkar dock inte påverka Elsa för snart kommer hon hem med nya saker.
Så länge barnet inte förstår vad det innebär att äga något kan det inte heller förstå att något tillhör någon annan. Detta kan vara ett problem långt upp i åldrarna och man ska inte blanda ihop det med medveten stöld.
Axel är 11 år och på sommaren åker han med familjen på campingsemester. De bor på samma camping i flera veckor så Axel hinner bli väl hemmastadd. På området finns en affär och en dag kommer Axel hem strålande glad och ger sin storebror ett par solglasögon. Han ger även ett par vardera till mamma och pappa och själv har han också nya solglasögon och ett badlakan. Föräldrarna anar oråd och frågar var han fått alla sakerna ifrån och Axel förklarar att det bara var att ta i affären och att han till och med hade fått en påse att bära sakerna i. Tillsammans med Axel går de tillbaka till affären med alla sakerna. När de förklarar att man är en tjuv om man tar saker utan att betala skäms Axel och lovar att aldrig göra om det.
Trots denna pinsamma händelse gör Axel om det igen men denna gång med ätbara saker som man tyvärr inte kan lämna tillbaka. Han får gå och be om ursäkt och föräldrarna kommer överens med affärspersonalen om att Axel inte får gå in i affären under resten av semestern.
Det som för människor i omgivningen är självklara moraliska normer och värderingar fungerar oftast inte hos barn med FASD. De måste i stället lära in det som en kunskap i de otaliga vardagssituationer de hamnar i. Många gånger plockar de åt sig saker av en impuls utan att egentligen vilja ha saken eller ens veta vad det är.
Eftersom förmågan att generalisera också brister räcker det inte med att tala om att man inte får ta ”andras” saker rent allmänt utan man måste förtydliga och i olika situationer klargöra vilka ”andra” är och vad som tillhör dem. På samma sätt som när man hanterar lögner gäller det att inte ställa barnet till svars i pressade situationer.
Oförmågan att förstå begreppen lögn och stöld kan skapa stora problem och i värsta fall leda till att barnet/den unge kommer i kontakt med polisen. Att förebygga sådana problem är därför oerhört viktigt. Det innebär dock ganska mycket kontroll vilket kan ses som negativt, inte minst av omgivningen. För den som saknar egna spärrar, exempelvis då det gäller lögn och stöld, är det dock viktigt att någon annan utövar kontroll.
Enklast är att helt enkelt undvika att barnet utsätts för frestelser genom att plocka undan saker som är värdefulla. Att låsa vissa utrymmen kan underlätta och att rutinmässigt titta igenom ryggsäck och fickor när barnet kommer hem kan behövas för att barnet inte ska behålla saker som tillhör andra. Det får dock aldrig användas moraliserande, som hot eller bestraffning!
Våld
Många barn med FASD är utagerande och våldsamma när de är yngre och en del fortsätter sedan att ha ett våldsamt beteende upp i vuxen ålder. Naturligtvis medför detta stora problem under uppväxten och ju äldre personen blir desto svårare blir konsekvenserna.
Tidiga insatser för att undvika våldsbeteende bör därför ha hög prioritet. Det är oerhört viktigt att ge tydliga signaler om att våld mot människor, djur eller egendom aldrig någonsin är acceptabelt. Tveka inte att söka professionell hjälp för att komma tillrätta med den här typen av problem. Det finns olika metoder, till exempel ART, aggression replacement therapy, som kan vara till hjälp.
Johan är 12 år och i skolan retas han och anmärker ständigt på alla. Han kommenterar andras tonårsfinnar, röst, utseende, klädsel och så vidare. Johan ljuger också en hel del och tycker inte alls att han gör något fel utan att det är alla de andra som gör fel. Det hjälper inte att man säger ifrån och förklarar för honom att de andra tar illa vid sig eller blir arga. Johan har också mycket svårt att samarbeta med de andra i klassen och får därför sitta i ett eget bås under lektionerna. Han får även gå till matsalen med en assistent tio minuter innan de andra eleverna för att minska risken att hamna i trubbel i korridorerna, men problemen fortsätter. Till sist får assistenten helt enkelt ta ut Johan från klassen en period eftersom de andra eleverna är rädda för honom.
I perioder kan den enda utvägen vara att begränsa utrymmet för konflikter och oönskat beteende genom att avgränsa barnet från andra barn. Det är viktigt att göra det innan det går så långt att barnet blir stämplat som bråkstake och värsting. Metoden får dock aldrig användas som bestraffning eller för att ge barnet skuldkänslor.
